Nationella minoriteter

Läs om hur vi arbetar med nationella minoriteter, grundskydd för minoriteter, minoritetsspråk med mera.

Den svenska minoritetslagstiftningen syftar till att

skydda de nationella minoriteterna
stödja och skydda deras språk och kultur
stärka minoriteternas möjlighet till inflytande.

De nationella minoritetsspråken, som är en del av det svenska kulturarvet, ska kunna bevaras och utvecklas som levande språk.

De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är

judar
romer
samer (som även är ett urfolk)
sverigefinnar
tornedalingar.

De historiska minoritetsspråken är

jiddisch
romani chib
samiska
finska
meänkieli.

Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de

har befolkat Sverige under lång tid
utgör grupper med en uttalad samhörighet
har en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och
har en vilja att behålla sin identitet.

Sveriges internationella förpliktelser innebär att vissa minoritetsrättigheter ska förverkligas i hela landet. Alla fem nationella minoriteter omfattas av lagen (2009:724).

Grundskydd för minoriteter

Det så kallade grundskyddet innebär att:

Myndigheter ska informera de nationella minoriteterna på lämpligt sätt om deras rättigheter när det behövs.
Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige.
Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.
Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem. De ska också, så långt det är möjligt, samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.